17 veckor kvar.

Suprise! :

Okej, jag har varit lite gåtfull och hemlig på bloggen ett tag här fast jag kännt att jag behövt skriva hur mycket som helst.

Sen pratade jag med syrran igår och hon undrade varför jag inte skrev om nånting om allt här. Och jag har väl varit lite överdriven nu, jag är i vecka 23, över halva tiden, har alltså 17 veckor kvar (!!) och har en skaplig kula på magen. Så jag vet inte vad det är jag försöker dölja :)

Men jag ville inte vara en av dom som går ut med det i vecka 10, men nu kanske jag kan erkänna det, trotts att folk undrat för länge sen. Så "värsta nyheten" ja, jag är med barn..! :)

Krämpor:

Hade jag skrivit igår så hade jag sagt att jag mest mår bara bra och allt är underbart.

Men inatt har varit en hemsk natt! Har ingen aning om jag ens har sovit riktigt nånting, har haft som spänningar/träningsvärk-ont i magen. Sedan började h*n sparka. Jag kände varje litet hårstrå i sängen, kliades. Jag kom på mig själv att jag inte sov påriktigt, för att jag tänkte helatiden att jag hade en kortlek framför mig, så jag var tvungen att lägga alla kort i färgstege och triss.

(Vi spelade "500" igår flera gånger)

Så jag låg och puttade på Jocke sen när hans klocka ringde. Blev fruktansvärt hungrig så jag gick upp före han och kastade i mig gröt och tunnbröd.

Smärtgräns:

När jag inatt låg där och rulla runt av "smärta" som jag tyckte gjorde "skitont" kom jag på just då, hur ska jag kunna klara av all smärta som jag kommer få gå igenom?

Jag måste genast försöka ändra min inställning till smärta, öka min smärtgräns.

Jag måste förstå att det som i mitt begrepp för "skitont" inte är nånting att ens bry sig om i smärtgräns. Och att om några månader kommer detta begrepp ha en helt annan innerbörd än mina fåniga krämpor!

Jag måste börja tänka och träna upp mig att "gör verkligen dethär så ont?".

Annars kommer jag ju aldrig överleva, jag har ju blivit så mesig och känslig.

Nu får jag tuffa till mig och återfå lika hög smärtgräns som jag hade som liten när jag bröt nyckelben och armar och flög av cycklar utan att byr mig så mycket om det.

Beteende:

En annan sak som man kan bli: Har blivit helt knäpp i huvet och hänger inte med på nånting!

Ibland går allt i slow-motion i mitt huvud, fast jag får sladd på bilen utan att reagera.

Ibland snubblar orden över varann och jag kan inte få fram en begriplig mening.

Ibland försöker jag lyssna, men jag kan inte koncentrera mig på när någon pratar för att man blir totalt ointresserad av allt annat som inte har med graviditet att göra.

Väldigt ofta, börjar jag gråta och känner mig väldigt sårad om du säger.. t.ex. "det smakar lite konstigt, men det var gott" om jag lagat mat.

Det sista exemplet händer var och varannan dag, men det är inte alltid jag visar det, har försökt hålla tillbaka tårarna ibland och tänkt att dethär kan jag inte gråta för!

Men oftast just i stundens hetta så tycker jag att (oftast jocke) beter sig som ett rövhål och hur kan han vara så elak.. Som när han råkade kliva mig på foten och jag la mig ner på golvet och storgrät. (Ännu ett exempel på min låga smärtgräns)

Igår satt jag och sjöng i flera timmar, bara malde gamla godingar så att säga. Det var så länge sen jag verkligen sjöng så det var så skönt att höra att rösten fanns kvar efter ett tag.

Jag sjöng bland annat "Himlen måste sakna en ängel" men jag började storgråta efter andra meningen och fick snyfta mig genom hela låten. Det är en doplåt.

Hittade även den gamla Sarek-låten "Genom eld och vatten" och tänkte tillbaka på när jag stod med en brun, lurvig klänning inne på Birsta City i sundsvall och sjöng denna med Åsa W. Det var alldeles nedanför rulltrapporna, och vi tävlade i "stjärnskott". :D

För om du tappar modet och fa-ller ned på knä kan du viiila här hos mig. Som en klippa i stormen at lu-u-ta sig mot och jag sviiiker aldrig dig. Jag ska följa dig genom eld och vatten öööver land o-och haaav. Jag ska älska dig tills hjärtat slu-uta-at slåå!!

Från det högsta berg till det djupaste av daaalar ska ja-ag gåå. Genom tid och rum, ja alla mi-i-na-a dagar ska du fååå!!

Nåväl, lite fakta om var jag befinner mig:

Din mage blir större och desto mer påverkar den din matsmältning. Vissa kvinnor kan dras med förstoppningsproblem eller halsbränna. Halsbränna kan du själv försöka lindra genom att äta många små mellanmål istället för färre rejäla måltider. Ta gärna en lätt promenad efter maten för att hjälpa matsmältningen på traven. Nu går det att känna (palpera) barnets olika delar genom bukväggen. Det kan smärta i sidan av magen, det är livmodersmuskeln som töjer sig. Smärtan bör försvinna efter vila. Nu brukar sammandragningarna (förvärkarna) bli påtagliga. De tar tag om barnet och masserar det. Ditt barn är ca 20cm långt mellan huvud och stjärt och vikten omkring 600g. För varje dag som går ser kroppen mer proportionerlig ut. Barnet börjar se ut som en fullgången bebis, men fortfarande kan man urskilja skelett och organ genom huden. Innerörats ben har hårdnat och då hörseln blivit skarpare kan barnet särskilja olika ljud, såväl inifrån som utanför din kropp. Tänk dig hur bullrig din kropp är. Magen bubblar, hjärtat bankar och blodet forsar. Ditt barn kommer att känna igen din röst på tonläge och rytm när det föds. Prata gärna med det så mycket du kan redan nu. Då forskning visat att barnet i magen lättare uppfattar djupa manliga röster än höga kvinnliga, är det likaviktigt att pappan pratar mycket med det ofödda barnet. Det kan mycket väl hända att du får en spark till svar och du stimulerar även nervsystemets utveckling. Hmm.. då kanske det var sammandragningar jag hade inatt då. Nice. Har även ont i svanskotan varje dag, särskilt när jag suttit en längre stund. (foglossningar då..) Nice. Jag undrar om jag ska ta min volvo med släta däck in till stan och handla lite mat eller om jag ska överlämna det till Jocke. Vi får se vad jag hittar på. Kanske skulle gått ut och solat lite idag med, verkar bara blåsa lite mer. Men inatt var det ju storm också! Trodde takpannorna skulle lossna. Vad hette den? stormen som skulle komma in genom sverige? Ni får ha det så bra, nu har jag blivit offentlig så nu behöver inte någon undra om jag blivit tjock eller på tjocken.. Puss puss. P