torsdag 6 januari 2011

Jag har min ÄLSKADE Felicia sovandes i famnen. Hon har blivit så stor och duktig, skrattar och pratar, håller i saker så duktigt, och håller gärna i både flaska och sked själv.
Hon är så otroligt vacker. Det bästa mamma har! Jag älskar dig mer än nånting annat i hela världen. Är det någon jag inte kan leva utan är det min lilla Felicia.
Jag är så fruktansvärt leds på att bo i denhär värdelösa byn att jag knappt vill öppna ögonen mot fönstret. Allt står bara still. Livet rinner iväg nånannanstans. Och jag står still här och trampar på samma ställe, jäkligt slitna stigar börjar det bli.
Det skär nästan i hjärtat och låter otroligt illa när man måste säga "Bispgården" när någon frågar var vi bor. Ja, jag är så bitter som ni hör.. :)
Nåväl...nej det är inte nåväl. nu är jag fan leds.