Ångest vs. Njuta

Jag har sån jävla ångest. Ångest över jobb och pengar, dagis och framtid till gårdagens våfflor. Samtidigt är jag mitt uppe i en av de härligaste tider med Felicia som jag bör ta vara på och njuta av varje sekund. Så ångesten ligger och gnager där bak men jag påminner mig själv om att "vara här" varje gång jag tittar på Felicia. Att njuta av livet i största alllmänhet, det är för kort och dyrbart för att grubbla ner sig, det är en enda röra men det löser sig väl. Jag måste vara i mina sinnesfulla bruk ändå, njuta av de dyrbara sakerna i vardagen. Felicias välmående, skratt och nyfikenhet! Solen mot ansiktet och friska luften. Jag tänkte på det när vi satt vid frukostbordet här om dan hon och jag, jag har nog mycket att lära av henne, de har en sån underbar nyfikenhet på livet, livsglädje och ser det stora i det lilla. Jag har inte tid med bekymmer.