Födsel, lite gnäll, och historier.

Igår hade jag en märklig känsla hela dagen, mest när jag skulle gå och lägga mig. Det tryckte på nedåt jättemycket. Det ilade/sved till och tryckte på. Jag sa att jag tror jag kommer föda i förtid.

Så... I mina drömmar inatt födde jag en jättestor, lång, jääättetung pojke som jag knappt orkade lyfta. Det tog ungefär 30sekunder och gjorde inte så ont och det hände hemma. Sedan skämtade jag och jocke om att "vi kanske ska ringa BB och berätta?". Han hade jättestora ljusbruna ögon och kunde redan säga "Paula" och "var är Jocke?" frågade han när jag bytte blöja.

Det är helt sjukt att jag inte förstod att det var en dröm, det var så verkligt. Sedan dagen efter åkte jag in till barnmorskan för att berätta och göra någon undersökning, men mottagningen låg inne i min gamla gymnasieskola och jag var fortfarande så chockad att jag hade glömt att ta på mig några kläder. Så jag tvingades gå genom hela skolan helt naken och min bebis var plötsligt bara en penna jag gömde i näven... Ja, kanske ska sluta där.

Jag minns att jag tänkte "jag kanske ska ringa syrran och berätta att hon blivit moster". För igår (på riktigt) pratade vi i telefon och hon sa "du tror ju du kommer föda inatt".

Nåja, jag ser ingen stor unge här och den verkar vara kvar i magen så det var nog bara en dröm.

Som tur var, lite läskig baby faktiskt..

Jag har inte skrivigt på ett tag. I helgen fortsatte jag med sovrummet, renoverade fönstret. Osv.

Vi kom fram till att vi har bara 5 helger kvar innan bebis kommer. Så det är inte mycket tid kvar att göra ordning allt eftersom vi bara är där på helgerna.

Jag är nu i vecka 35 och det är alltså bara 5 veckor kvar. Om det blir som beräknat vill säga. Jag är jävligt glad att det snart är klart för jag är trött på att vara jävligt osmidig och otymplig, allting blir väldigt komplicerat och jobbigt att göra, som att sitta på golvet och renovera fönsterna var ingen hit, fan vad jobbigt det var. Det finns ingen ställning som känns bra längre. Det blir ett jympapass att vända sig i sängen. Och jag måste vända mig var 10minut innan höfterna bränns sönder. Det blir emellanåt tungt att andas, och väldigt jobbigt att äta. Jag kan liksom bara stå upp helt stilla, och helt plötsligt blir jag jätte anfådd och uuuöh, så jäkla trött. Och inte minst mörbultade revben. Och emellanåt även lite mjölkläckage på det.

Ja, ändå tänker jag att jag inte får glömma bort att njuta nu denhär tiden, för det är ett väldigt kort och speciellt ögonblick i mitt liv. Att ta tillvara på dessa tider då min pojkvänn skrattar åt mig när jag ställer mig brett isär med benen och hukar mig ner som en sumobrottare i ett försök att lägga ner mjölkpaketet i varukorgen på ICAmaxi. Därför hatar jag dom jävla korgarna man ska dra efter sig på golvet så man inte når ner och dessutom inte går att ställa upp vid rullbandet sen.

Jag har föresten tagit beslutet om att aldrig mer åka och handla ensam igen! Så nu måste Jocke följa med vid alla matinköp och sköta allting själv och jag säger vad han ska plocka.

Det beslutet tog jag bestämt förra fredagen då jag, som vanligt, skulle handla innan Jocke slutat för att det ska gå snabbare. Då skulle jag även handla åt min gammelfarmor Ester, inga problem tänkte jag, jag åker på Willys där det finns rullband ända ner till garaget!

Jag kan summera det hela såhär:

• Du når inte varorna längst ner i vagnen med en mage. - Skapar problem vid kassan.
• Se till att ha tillräckligt med pengar på kortet. - Skapar kö i kassan.
• Papperskassar är djävulens påfund. - Du får kasta in alla matvaror försig igen från garagegolvet.

Detta leder till mycket tårar och ilska på din partner som omedvetandes gnäller om att du tog för lång tid på dig.